Okej, på bussen. Klockan är 17.15. Trafiken är tät och om 45 minuter har vi säkert sågat oss fram till Fjärås. Med de perspektiven är det svårt att inse att vi ska vara i Chur i Schweiz runt 15-tiden i morgon på eftermiddagen.
Ett stort problem är att försöka räkna in hela flocken efter varje stopp. Vore ju brutalt att glömma någon vid Autobahn i södra Tyskland eller så. En gång var jag med om att vi glömde Johan Anderson någonstans i Stockholm, när jag lirade för Jik. Det var på den tiden där man inte kunde vara hundraprocentigt säker på att alla hade mobiltelefon på sig i alla lägen, så det kändes lite risky. Men Johan fick kontakt med någon direkt.
I Pixbo Wallenstam gör Kalle Brännberg detta med fördel. Dessutom på tyska. Efter att han hört Kalles tyska blir man inte mer säker på att han faktiskt räknar rätt, men det skadar sällan med ett spänningsmoment när ett dygns bussresande är framför en. Själv har jag inte lärt mig någonting kring bussresande. Kudden är glömd, igen.
Vi brummade via Danmark, Tyskland och en liten bit av Österrike, innan vi kom in i Schweiz. En järnsjua ifrån Vaduz i Liechtenstein åker vi nu. Snart framme i Chur! Vi är på väg in i alperna på allvar nu med höga berg både till vänster och höger i bussen.
–
Rapport angående vad gubbarna gör:
Peter Runnestig: sover.
Tim Wiklund: förbereder höstläger genom att bättra på sina Powerpoint-kunskaper. Svär regelbundet.
Kalle Brännberg: sover eller kollar Entourage
Joakim Glaerum: har insett att hans nya MacBook Pro har en märklig funktion. Skaka datorn, så stannar filmen man kollar på. Inte optimalt på en buss.
Resten: Spelar Football Manager.
Stannade just vid Autobahn. Här svischar långtradare och busslaster med folk förbi, från Europas alla hörn. Och stället tar inte kort!
Jag säger som Kuchen: ”Vad händer?”
Cup: Champy Cup i Chur, Schweiz
Matcher: Chur, Köniz, placeringsmatch på söndagen
Skadeläge: Axel Baarlid (uttänjt ledband i foten), Joel Rauswall (överbelastat knä), Kalle Brännberg (inflammerad muskel i revbenstrakten), Daniel Calebsson (meniskoperation i veckan)
Viktiga fokusområden: Frislag från hörn (defensivt och offensivt), anfallsspel mot styrspel, box play, eget styrspel.
Ska-ni-åka-båt-med-4000-meters-berg-i-bakgrunden-i-tre-timmar?: Ja.
Senaste dygnet har varit härligt. Först lördagsträning med Fys-Freddan (gubbarna sprang galet många intervaller), sedan en nätt bilresa till Växjö för att se Linköping-Warberg och efter det kräftskiva medan gubbarna hade det traditionella välkomnandet för de nya spelarna. Det som dock inte följer traditionen är att det hela nuförtiden inte går ut på att höja alkoholpromillehalten i blodet så mycket som möjligt, utan att de nya faktiskt ska få ha roligt samtidigt som de blir riktiga Pixbo-spelare. Tränare som jag är valde jag dock kräftskiva i närheten av Fjällbacka.
På vägen hem – i dag – åkte jag på en av livets besvikelse. Johanna har en loppmarknadsfetisch, vilket gör att vi pausar vid alla ställen som säljer märkliga saker för ett genomsnittspris av sju kronor per artikel. Denna gång haltade vi i Hamburgsund och gav oss ut på vinyl- och kramsjakt. Jag lurade runt CD-hyllorna och såg denna baksida:
Som tyvärr dolde nedanstående framsida. Jag hoppades på Stojan och Robertsson och alla andra Rallyprofiler till ett pris av några öre per låt, men sänktes av ett avsaknat konvolut och en Smokie-skiva.
Vi fick HJ:s tid i Wallenstamhallen och kunde träna i dag. Riktigt gött att ses i dag, och bra stämning på träningen. Vi videoanalyserade Prag efteråt och det finns en härlig framåtanda och ett bra driv i våra spelare. Nyckeln är så klart att inte göra videoanalyserna för ofta eller för långa eller för abstrakta. Bra träning för mig.
Just hemkommen från Prag och ingen träning i dag. Vad gjorde man före mass-sms:ens tid? Röksignaler? Skrev snigelbrev? Ringde varandras hemtelefoner?
Passar bra med träningsfritt i dag då jag ska sätta ihop en videoanalys av vår Prag-turnering. Det krävs tid – helst vill jag hinna se alla matcher minst en gång, gärna två. Och sedan ska de viktigaste scenerna väljas ut och redigeras ihop. Men oj så kul det är.
Pixbo Wallenstam IBKs damer vann Prag! Imponerande och långt ifrån oväntat. Det var gött att rulla de 110 milen med lite vinnarfeeling i bussen. För mig som tränare är bussresorna ett utmärkt tillfälle att…titta på mer innebandy. Florian Kuchens tveksamma knä har gjort att videokontot har ökat brutalt. Gött att kunna kolla på lite matcher.
–
Väl hemma i Göteborg så regnar det. Framförallt perfekt: det har regnat. Jättemycket, så mycket att det är ett körfält öpppet på E6:an och vi glider fram i 3 km/h på en parallellväg vid Anneberg.
Efter en jämn match förlorade vi kvartsfinalen mot schweiziska Tigers. Så klart en jättebesvikelse, framförallt för att jag unnar alla spelare som inte varit i en Prag-final tidigare att få uppleva just detta. Fram tills den här matchen har vi gjort allt rätt. Gått på mycket folk, vunnit det vi ska, haft kul ihop. Trist, men det finns många lärdomar att ta med.
Vi släpper två boxplay-mål, och ett i powerplay. Saker vi av förklarliga skäl inte övat på ännu (fyra hallträningar in på säsongen). Ett när Alexander Andersson tappar klubban och inte kan spela försvarsspel med tänderna.
–
Jag tar mitt ansvar som tränare och tittar på matchen med de ögon jag själv propagerar att spelarna ska göra. Titta på prestationen! Även om vi så klart hade resultatmål med Prag-turneringen – vi coachade och spelade för att vinna hela skiten.
Nåväl, så här var matchen. Heta målchanser: 20 till Pixbo Wallenstam, 8 till Tigers. I efterhand när jag ser matchen igen på hotellrummet inser jag att vi gör vårt starkaste styrspel mot Tigers. Kan kanske bero på att de tjeckiska lagen inte spelat samma typ av innebandy som Tigers försöker sig på. Vi har dock uppenbara taktiska brister i spelet med boll och är ofarliga i många områden där vi ska vara farliga. Återigen: vi har inte börjat titta på det än. Men det är lite trist att vi inte kan omvandla all erfarenhet som finns på banan till bättre prestationer när det gäller.
Det är alltid gött att se en förlustmatch igen för att få korrekta perspektiv på saker. Nu har vi massa saker att ta med oss som kommer spela stor roll för resten av försäsongen och kampen att komma optimalt förberedd till den riktiga säsongen.
Nya tag! Och vårt damlag kryssar mot final. Härligt!
I förra inlägget skrev jag att allt är som det brukar i Prag. Det gäller även turneringssystemet. Det återkvalas hejvilt och gruppspel är lika poppis som Vanilla Sky var på Avenyn 2002. I dag har vi avslutat första gruppspelet med att stabilt så Tatran Stresovice med 3-1, och sedan spelat 3-3 mot AIK i fortsättningsgruppen, för att på kvällen banka till tjeckiska tvåan Ostrava med 5-2. I ärlighetens namn gör vi våra grejer bra hittills! Stabila vinster mot lag som vi så klart ska besegra, men 2×20 minuter rullande tid kan vara förrädiskt för alla bra lag. Kolla bara på AIK, som efter förluster mot Ostrava och Tatran får bege sig…någon annanstans än hem, för deras hemresa går först efter finalen på söndag.
I morgon blir det kvartsfinal mot ett starkt Tigers Langnau för oss i Pixbo! Det blir riktigt tufft. De har spelat jämnt med Dalen och är ett lag där det kryllar med schweiziska landslagsspelare.
