Kolla det här inslaget från Schweizer Fernsehens program Sportpanorama. Det är från 2004 och gäst i studion är sympatiske och fantastiskt duktige Matthias Hofbauer. Men han är inte roligast i inslaget. Efter 6:30 ungefär blir en liten kille intervjuad om hur han ser på sin innebandyframtid. Och han svarar inte “jag ska bli proffs”. Icke, i schweizisk stil säger han:

“Auso ender meh chli….ehm…duemi meh chli ufds bruefleche konzentriere aus ufds unihockey”

Vilket i princip översätts: “Jag kommer att koncentrera mig på min yrkeskarriär och inte på innebandy”. Ett rätt kul svar i karriärsinriktade Schweiz!

Killen heter Kevin Steffen och ingår nu i Wiler Ersigens a-trupp.

Vår sportchef i Floorball Köniz tar varje chans han får att sälja vårt varumärke. I somras mötte vi SC Bern (hockeylaget med högsta publiksnittet av alla inomhusidrottslag i Europa) i innebandy inför fullt hus i Lerbermatt och för några månader sedan sålde han mig till schweiziska armén. Ja, nästan i alla fall. Så häromdagen föreläste jag inför schweiziska armén i Bern.

Om demokratiskt ledarskap. Så verdammt konstigt i auktoritära armén, men precis lika verdammt intressant.

Statistiken är många gånger en tränares bästa vän. Här är Floorball Köniz resultat hittills på försäsongen:

4-4 mot Tigers Lagnau
4-5-förlust i sudden death mot Rychenberg.
3-1-vinst mot Waldkirch St. Gallen.
10-3-vinst mot UHC Uster.
5-2-vinst mot Bern Capitals (NLB).

I de lägen då jag känner för att snacka upp oss lite säger jag: ”Vi har ju faktiskt inte förlorat en enda match under ordinarie tid, och vi har vunnit Ustermer Cup“.

När det blir läge att snacka ner oss så vi inte tror att vi faktiskt har uträttat något av värde än, säger jag: “Vi har ju faktiskt bara vunnit tre av fem matcher, och alla mot lag som vi tycker att vi borde vara bättre än“.

…nästan 7-3? 5-1 tycker jag nästan är 7-3.

…på 90-talet.

Thorsten Gimmler på Berliner Zeitung har skrivit om brädspelet Race.

Det har också Helmut Wresnik gjort. På internet.

Precis bakom huset där Köniz assisterande tränare Christian Wahli bor, finns en nyfödd minihäst. En snel, liten hest.

Daniel “Bobby” Johansson Larnö (hur många namn har han egentligen?) skriver i dag på Klubbhuset.eu att han tippar att många av Mullsjö-spelarna kommer att lira med den här klubban den här säsongen. Det håller jag med om. Jag har tidigare skrivit om hur viktig den estetiska delen av en innebandyklubba är. “Hur skön ser den ut att vara?” kan ofta vara minst lika viktigt som hur bra det går att spela med den. Och Exel-klubban som Bobby skriver om, ger mig exakt de vibbarna.

Vi var med Floorball Köniz och spelade (och vann) Ustemer cup i helgen, och då lirade många spelare med denna klubba. Såg jävligt bra ut!

Hos oss i Floorball Köniz (Zone-lag) har inte klubban som Bobby gissade på skulle vara den mest förekommande i Pixbo slagit igenom helt och hållet. Flest spelare spelar med den här klubban, eller den här. Zones arsenal med nya Masterpiece-bladet i spetsen känns helrätt i år.

…nästa gång du ser en svensk innebandydomare:

• klappa honom på axeln.
• rama in henne,
• berätta att du “också tycker det är svårt att döma när det går så jävla fort”.
• hissa henne tillsammans med fem kompisar.

I Schweiz förstår domarna inte två saker. En av dem ser du på videon nedan. Den andra är att slag på klubban inte är tillåtet i innebandy. Det blir en väldigt märklig kombination, när yxande går före skuldercheckande.

I går var vi hela laget och kollade då Berns fotbollsstoltheter (även om de kryssade mot byn Thuns fotbollslag) dängde till Tottenham med 3-2 inför 30 000 på Stade de Suisse.

I dag blir det ännu roligare, om än på lite andra premisser. Säsongens första träningsmatch spelas borta mot Tigers Langnau. Ett lag som skeppat Ales Zalesny till Warberg och i stället plockat in så många finnar att jag tappar bort mig varje gång jag försöker räkna. Det blir ett tufft test för oss, Tigers blir garanterat en av förhandsfavoriterna till en topplacering i ligan i år. Tigers flyttade för övrigt matchen som egentligen skulle ha spelats samtidigt som YB-matchen i går. Dock såg vi inga tigrar på matchen, så kanske stämde anledningen vi fick, som var att det hade blvit några rockader med halltiderna.

…längre ner på sidan.

Vi börjar bakifrån. Eller bakifrån är att ta i, för då hade det här blivit ett långt blogginlägg. Tack alla ni som mailat oss!

På tredje plats, och därmed värd ett omnämnande i tävlingen men tyvärr inte placerad som nummer ett: Björn Sjögren! Hans radarparnterval föll på skarpskytten och playmakern Johan Anderson.

“Min drömradarpartner är Johan Andersson. Just nu spelar han i JIK som ligger i Allsvenskan men efter hans meritlista och utlåningen till Warberg (Är han fortfarande officiellt utlånad??) så får han klassas som en SSL-spelare. Jag stod i en monter en helg och sålde innebandyklubbor på en CUP i Linköping. Leverantören av klubborna var en gammal SSL-målvakt med mångra säsonger i ryggen. Självklart frågade jag honom vem av alla genom alla tider som hade vart den värsta motståndaren. Svaret blev: “Ungefär alla lag har 3-4 anfallare som är riktigt riktigt duktiga, spelare som sticker ut lite. Självklart spelar de på olika sätt men i mina ögon är de ungefär lika farliga att ha att göra med. Däremot finns det en spelare som man inte vill ska skjuta, en kille som har (hade?)ett stenhårt skott och fick de täckande backarnas lår att börja blöda. Han fick mina händer att mosas, oavsett om värmingen hade varat i 20 min med stenhårda skott. Den spelare är Johan Andersson i JIK.”

Som god tvåa och också värd att få sin briljanta formulering utskriven här på bloggen är: Jimmy Strömberg som har valt Johan Alm i Dalen som sin radarpartner:

“Jag hade valt lagkaptenen för IBK Dalen Johan Alm. Eftersom jag har precis varit på innebandyläger i Umeå (www.floorballcamp.se) , och då var Johan där och tränade med oss som en instruktör. Där var han väldigt skicklig med klubban(teknik), hade ett ruggigt bra skott och fruktansvärt bra sinne för spelet. Och ibland kunde han säga småroliga saker på lägret, och det är ju alltid lite trevligare att spela med roliga lagspelare. Fast självklart är han 100% fokuserade då det är match, det ser man bl.a. på TV. Sen självklart när han spelar i SSL ser man verkligen hur han lever för sporten, han kämpar till 100% vid varje närkamp och han får igenom de fantastiska krosspassningarna, så om man hade spelat med honom så tror jag man skulle få flera drömlägen han spelade fram till en. Även han visar sig vid tomma “områden” på planen, där han kan skjuta fritt ifrån. Så det hade vart lätt att hitta honom på planen. Därför är det min dröm att spela med honom.”

Och vinnaren av en Salming Cypher 01-klubba är: Adam Fagrell som har valt Mattias Samuelsson i Storvreta som sin radarpartner:

“Skulle självklart vilja lira boll med Mattias Samuelsson i min moderklubb Storvreta där han är en av de bättre i laget efter Mika Kohonen. Om inte bättre?! Iallafall, det skulle vara grymt då vi liknar varandra i spelstilen väldigt mycket även om jag fortfarande är ung så har jag hört att jag liknar honom i min spelstil. Han har speeden, speluppfattningen, skottet, ALLT ! Han jobbar otroligt bra i defensiven där han har otrolig nytta av sin snabbhet och det är inte många som kommer förbi honom i en löpduell. Han deltar även väldigt mycket i offensiven i Storvreta där man lägger mycket kraft på spelvändningar och då är det grymt att ha en av de snabbaste spelarna på banan. Jag tror att vi skulle bilda en giftig kombination för visst skulle det vara nice att ha TVÅ Mattias Samuelsson i sitt lag istället för EN!? Om den ena är på en offensiv räd så är den andre hemma och backar upp om motståndarna skulle gå till motattck. Laget vi skulle lira med skulle även ha ett backpar i världsklass då båda är säkra med bollen och inte ofta går bort sig, och om den ena nu skulle göra det så är den andra där och reder upp situationen. VI skulle vara grymma !”

Segerreceptet blev alltså lite fyndighet, lite självgodhet och en snygg motivering! Grattis Adam och snyggt jobbat alla andra som mailade in roliga och bra motiveringar. Snart tävlar vi igen!